svenskaniguatemala.blogg.se

Efter 44 dagar i Guatemala lämnar jag nu landet för första gången. Efter varenda en av mina helgresor tänker jag skönt att vara tillbaka, hemma, på söndagkvällen när jag stiger in genom porten till hostlet. Denna resa har verkligen varit en av de bästa och även fast det ska bli skönt med lite semester så kommer jag att sakna alla mina kollegor/vänner i Guate. Jag kommer tillbaka och spenderar en dag innan nästa flyg måste tas till nästa världsdel och den kvällen ska vi ha en svensk fest på hostlet, vad en nu gör på en sådan?! Dansar små grodorna?

Guatemala city är en av de farligare städerna i världen och jag har ständigt fått höra att jag måste vara försiktig. Jag har räknat med att jag kommer att bli rånad och har således inte tagit med mig något som jag inte kan ersätta. Även guatemaltekerna är ständigt på sin vakt för tjuvar. De flesta jag har pratat med har blivit rånade omkring tre gånger i sitt liv. Vanligen med pistol och hot.

Männen i den del av staden som jag bor i, zona 1, låtsas som att jag är Beyonce som knatar runt på gatorna av Guate, utan kläder eller nått. De stirrar något kopiöst och säger diverse sexistiska ord. De flesta går dock inte längre än att säga vad de tycker, som tur är!

Ser du något blött på trottoaren är det med 98% risk eller chans - beror på hur du ser det - urin. Männen ställer sig helt utan skam framför dina ögon och uträttar sina behov. Och ser du något brun på gatan får du själv gissa vad det är. Ni kan nog själva föreställa er odörerna som täcker Guates gator.

Och trafiken är ett skämt! Rusningstrafiken är beyond. Du kan inte frivilligt sätta dig i en bil mellan 16 och 18 liksom på morgonen. Många kommer även till akuten på sjukhuset efter trafikolyckor, hemskt! Det finns även två olika public buses, intermetro - gröna och de röda bussarna. De gröna kosta en krona, är säkra och har vakter på var och en av bussarna. De röda kosta också en krona men de är farliga och ska aldrig tas.

Trots allt detta. Trots allt knas så kände jag mig som hemma. Jag hittade till de viktiga ställena utan att fundera, bara gå. Jag lärde mig att följa de oskrivna regler och har än så länge inte hamnat i någon farlig situation. Jag antar att detta är ett tydligt exempel på att vi människor är rätt bra på att anpassa oss till diverse situationer och verkligheter.

En annan sak som gör Guate till en fantastisk stad är det faktum att människorna (de som inte stirrar på dig) är underbart generösa, öppna och genom snälla. Att gå runt till var och en av de avdelningar jag har jobbat på på sjukhuset och säga hejdå var verkligen inte det det roligaste med min resa. Folk blev ledsna och tvingade mig att lova att jag skulle komma tillbaka. Inte för att det inte redan var något jag hade tänkt, men ändå. Jag kramade varje person ungefär 15 gånger och lovade att vara försiktig under semestern och att jag skulle komma tillbaka och hälsa på, för nu är deras hus mitt hus; mi casa es su casa. 👍🏾

Just nu befinner jag mig i Mexico i en kuststad och jag tror att min femdagars långa magsjuk börjar ge sig, vilket betyder strandhäng! Det känns riktigt värt att ta semester från semestern.

Till er som läst mig blogg då detta eventuellt är det sista inlägget. Tack för att ni läst! Hoppas ni fått en liten bild av hur sjukvården är i Guate. Jag vet att jag inte har varit den mest ambitiösa bloggerskan men vid intresse som kommer jag ju faktiskt hem snart och då kan den som undrar något fråga mig personligen. Hoppas sommaren är njutbar vart ni nu befinner er. Jag har 13 dagar kvar innan jag landar i Sverige. På den tiden ska jag bli äckligt brun, se tikal i Guatemala, krama om alla vänner en sista gång på ett tag, chillar runt lite i Toronto och sen ta flyget till Köpenhamn för att åka direkt till ett bröllop. Det må vara rätt intensiva 13 dagar - liksom hela denna sommar! Ha de!